Jag väljer att använda: träd, hus, sten, närbild människa, lycka, glädje. Det resulterar i en bild på min mormors statarlänga på Lorensberga, hennes äppelträd och veranda, över alltihop vakar mormor Berta, glad i ögonen.
Gör övningsskiss först, tejpar på fler papper efterhand som jag komponerar bilden, vad som ska vara i förgrunden, var trädet ska placeras mm.
Börjar på riktigt, försöker överföra lite hållpunkter genom att lägga skissen ovanpå. Varken stenväggen eller plåttaket överensstämmer med verkligheten. Trädet gör jag mycket större än det i själva verket är, det blir mer en bild av den känsla trädet gav mig som liten.
Vill ha fram olika avstånd och försöker rita perspektiv på verandan. Använder foton från barndomen där verandan syns. Svårt att få till trappstenen och när jag ska rita dit figuren som ska sitta i vårsolen där blir jag tveksam. Det är svårt att rita människokroppar, inget jag har erfarenhet av direkt. Vill hellre ha ett ansikte i närbild någonstans. Får en idé. Jättesvårt men om det går kan det bli bra. Hämtar finaste fotot på mormor och morfar. Fotar mormor med mobilen och laddar hem ett fotoredigeringsprogram så jag kan spegelvända henne. Vill att hon ser ut över sin stuga och hela platsen.
Tecknar trädet först, önskar att jag hade mer tid och inte denna hemska tidspress, då skulle jag sitta och teckna grenar i en vecka! Så skönt det är, varför gör man inte det lite oftare?
Dags för fina Momme, åh, om jag kunde göra henne rättvisa, få fram den där kärleken som lyste ur hennes ögon! Det kan jag förstås inte men jag försöker verkligen länge och väl. Efter 5 timmar måste jag äta och pausa. Jobbar sen ett tag med skuggor och linjer men måste till sist avbryta, har fler uppgifter att hinna med idag.
Går 35 min i höstblåsten, huvudvärken försvinner nästan...
(Och varför bilderna inte publiceras i den ordning jag placerar dem vet jag verkligen inte...) Så, nu har jag ändrat i datorn, få se om det lyckas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar