Julia, 2, vill måla. Jag letar färg och papper, tejp. Var finns förkläden? Klär på henne prasslig målarrock samtidigt som en föreläsning med Elisabet Skoglund dyker upp i huvudet, det var ju flera år sen! Hon berättar om en skaparateljé dit barn och deras föräldrar kunde komma tillsammans. "Det fanns inga förkläden, man var från början klädd för att vistas i Verkstaden och det var OK att det syntes på kläderna att man varit där."
Kulturkrock, såklart, det hade aldrig funkat på förskolan...
Äntligen kan jag tejpa upp en avriven bit tjockare papper jag hittat i ett skåp. Hittar en moddlare och spruttlar upp flytande temperafärg, blå och gul, i en bytta. NU så!
Ser mig om efter nåt ställe att placera färgen i närheten av staffliet, fönsterkarmen är för hög för Julia, även om det nog är tänkt att användas till detta ändamål. "Ställa där!" pekar hon men när jag gör det och hon försöker ta färg är byttan på väg ner i golvet, jag får hålla.
Julia börjar måla gult. "Målamåla...målamycket..." pratsjunger hon medan det gula sprider sig.
Bakom oss vid bordet sitter fyra flickor, 2-4 år, som nyss färglagt i målarböcker och nu klistrar fast bokmärken och klistermärken på smörpapper. De flockas nu en stund runt Julia: "Vad gör hon?
(Jag kommer på att jag borde fota och hämtar mobilen. Är noga med att bara fota själva bilden, nån gång är handen med. Det är svårt att titta, lyssna, fota och hålla färgen samtidigt. Vänder mig mot bordet och upptäcker att en av flickorna målat en stor vit mustasch med Medium på överläppen..Känner att det inte är möjligt för mig att ha koll på de andra tjejerna, Julia och dokumentera samtidigt. Väldigt så tydligt det blev med denna svårighet, och nu skulle jag ändå bara dokumentera ETT barns bildtillfälle. )
Julia fortsätter med gult. Tar sedan blått, nu trollas det till grönt. "Titta! säger jag, det kom en annan färg!" Försöker göra henne uppmärksam på detta men Julia verkar inte vilja säga nåt om det just och fortsätter att måla. Hon jobbar tyst och koncentrerat. Mina försök att uppmärksamma färgtrolleriet verkar inte ha nån effekt på henne, men hur vet jag det? Hon har inte så många ord än och vi känner inte varann. Ibland säger hon "Titta! Måla!"
Så händer nåt. Hon ser plötsligt att hon fått färg på fingertopparna och visar mig. "Mmm, säger jag, det gör inget". Då tar hon moddlaren och duttar dit lite mer färg. För ihop fingertopparna och känner. Mer färg. Tittar på mig. Jag säger inget och då fortsätter hon att måla hela handflatan.
Flera av barnen har nu kommit och ställt sig runt oss och frågar igen: "vad gör hon?" "Hon målar" säger jag. De nöjer sig och fortsätter med sitt vid bordet.
"Vad ska handen göra nu?" frågar jag. Sakta lägger hon handen mot mot papperet och säger: "...målamåla..måla.." Hon klappar bilden med handen och fyller på färg på handflatan flera gånger, tills burken är tom.
Nu börjar de andra runt bordet avsluta och vill ha hjälp, det blir ett lite abrupt slut vid staffliet också och jag hjälper Julia tvätta sig. Mellis på g och jag blir lite stressad, vill hinna klart. Kändes som dåligt avslut? Jag försöker hitta torkplatser till allas bilder, skriva namn, plocka undan och göra rent.
Efteråt är jag glad att jag tog mig tid och genomförde dokumentationen men det blev stressigt och det där med limmustaschen var ju kanske inte så bra...inte världens undergång heller iofs. (Dokumentationsprotokoll med olika kolumner à la Reggio kanske hade funkat bättre när man är själv?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar